Arvingarna
Ja, nu är naglarna i skick igen. Gud va det är härligt, jag bet ju ner dom till grunden i fredags när jag och sandrorna kollade på kärleksrullen. Vi var rätt frustrerade alla 3 och jag bet och bet fast jag visste att jag skulle få ångra det så hårt. Bitandet har ingen lag. Nu satte jag dock stopp och väx på dom och lackade dom med alla möjliga lack, underlack (från depend) ett oranget/aprikos jättesnyggt lack (Mavala) och därpå ett topplack (även det från depend)
Jag är ju inte den som dricker te speciellt ofta. Nej det har helt enkelt aldrig riktigt varit min grej det där med te. Är mer av en kafferickandemänniska. Men igår va jag så himla sugen på något varmt och inte kaffe. Te blev det. Åh himlans detta gudomligt goda te! Jag blev frälst skulle man kunna säga. Jag har tänkt på det här teet hela dagen och efter vi gjort klarar naglar och händerna så tog jag mig en kopp, en till och sen en till. Alltså tre koppar. Nu är jag så himla kissinödig att jag sitter och dansar i soffan, mamma stryker och vi kikar på Lotta på Liseberg.
Lyckan va enorm när dom börjar sjunga Arvingarnas underbara dänga Eloise. Mamma utbrister snabbt Kinke, det är ju din låt. Det har hon bannemig rätti. För det är verkligen min favoritlåt all time. Tårarna va nära när jag ser att tre karlar ställer sig upp, inte vilka som helst heller utan Casper, Kim och min favorit Lasseman! LASSE LASSE LASSE! Haha, galna fans står längst fram vid scenen på sigges loge och Lasseman står och flinar. Det var la tider det.
Nu ska jag kika vidare och ladda hårt inför morgondagens maraton vi ska ut på i ullasjös djupa skogar!
