frokenjannike

Har nu sagt hejdå till minna och podompus. Avskyr avsked. Det är inte min starkaste sida. Så fort jag satte mig i bilen började underläppen darra och ögonen blev tårfyllda. Vet ju inte när jag får träffa dessa underbara människor igen, ganska snart hoppas jag.

Okej, då var det söndag och jag är rätt seg. Halva ansiktet har en tendens att domna bort, det har vart så sen igår och det är så himla otäckt. Jag sitter iallafall hemma. Ja, hemma. Känns konstigt att detta är hemma nu. Men javisst, det får duga. Ska man se det bra i det här är ju faktiskt det att jag får lagad mat, min tvätt blir tvättad och jag behöver inte städa speciellt mycket. Det är ju bra.

Igår var vi på liseberg och härjade. Blev inget åkande för min del, jag strosade med kia böna och baby nowa! Spelade lite, vann inget. Varken tur i spel eller kärlek. Aja. Jag är inte deppig för det..

Jag ska försöka packa upp lite nu..